Supersystrarna Granath tog sig an Covid-avdelningen

När spridningen av Covid-19 tog fart på allvar och Degerfors kommun behövde öppna en avdelning där den enskilde kunde vårdas, var det inget snack om saken. Systrarna Annelie, Birgitta och Pernilla Granath skulle vara med och göra skillnad.

Degerfors kommun hade klarat sig bra jämfört med närliggande kommuner när viruset slog till på allvar i mitten av april. Kommunens politiker och personal följde spridningen av Covid-19 och när smittspridningen till slut tog sig in i äldreomsorgen, så uppstod ett akut behov av en plats att vårda och ta hand om de enskilda på. Söndagen den 26 april blixtinkallades krisledningsnämndens ledamöter för att öppna Västergårdens Covid-avdelning.

Rädda i början

Systrarna, som frivilligt anmälde sig för att arbeta på avdelningen, berättar att de var lite rädda innan de gjorde sitt första pass. Rädslan skulle dock visa sig vara kortvarig.

Man fick dra de här djupa andetagen och utföra sitt arbete helt enkelt, vi fick se till att skydda oss ordentligt. Man fick skjuta bort den här rädslan man hade och tänka att jag är faktiskt här för att göra ett jobb, säger Birgitta.

Mellansystern Pernilla berättar att man på avdelningen var väldigt noga med skyddsutrustning, handsprit och hygien. Någonting som tog lite tid att vänja sig vid och gjorde arbetet lite mer komplicerat.

- Det fick ta den tid det tog att klä på och av sig alltihop, flera gånger varje dag, dessutom. Att ta på och av sig allt blev en procedur i sig. Bortsett från de vanliga arbetskläderna skulle även förkläden, visir, handskar och munskydd på i en viss ordning varje gång. Saker och ting skulle desinficeras också, säger Pernilla.

Äldsta systern Annelie var beredd på ett scenario där hon själv kunde dra på sig smittan, men att det kändes tryggt att veta att det var bekräftat smittade människor hon skulle arbeta med.

- Alla har olika sätt att tackla sin rädsla på. För mig kändes det bra att veta att på just den här avdelningen, där är de sjuka i Covid-19, punkt slut. Jag visste vad jag skulle göra och vi utbildades i hur vi ska skydda oss, säger Annelie.

Idiotförklarade sina systrar

Annelie och Birgitta tvekade inte en sekund på att ställa upp och arbeta på avdelningen. De ville vara med och göra en insats. Den tredje systern Pernilla var av en helt annan åsikt i början.

Jag hade absolut inga planer på det, jag idiotförklarade mina systrar först. Men en vecka senare stod jag ju där själv, påklädd och redo att köra igång, berättar Pernilla.

Vändningen kom när Pernilla var på väg till sin ordinarie arbetsplats för ett nattpass och träffade sina två systrar utanför Västergården. De skulle i sin tur kliva på sitt första pass på Covid-avdelningen. Under natten pratade Pernilla med sin kollega om Covid-avdelningen och hade sms-kontakt med sina systrar. När natten var slut hade hon ändrat sig och på morgonen ringde hon till enhetschefen och frågade om det fanns platser kvar på avdelningen, och det fanns det.

- Kollegan hängde på också, säger Pernilla.

Systrarna berättar att det blev en del omställningar i vardagen när de började jobba på Covid-avdelningen. De berättar att de levde och fortfarande lever med restriktionerna hela tiden. Birgitta nämner att hon spritar händerna så fort hon kommer innanför dörren hemma.

Annelie, Birgitta och Pernilla har vuxna barn idag och på frågan om vad de tyckte om att de jobbade på avdelningen berättar Birgitta att de var skeptiska till att umgås till en början. När de väl sågs så var det avstånd och handsprit som gällde, och så är det fortfarande.

Det nya normala

Att börja släppa på restriktionerna i nuläget tycker alla tre är en dålig idé. Tvärtom tror de att Folkhälsomyndighetens riktlinjer och restriktioner kommer leva kvar framöver, åtminstone inom vård och omsorg.

- Jag tror vi kommer fortsätta att förhålla oss till de riktlinjerna och restriktionerna som finns. Det här är det nya normala och det skulle kännas konstigt att att helt plötsligt arbeta utan visir. Man skulle känna sig utsatt utan det, säger Pernilla.

Systrarna jobbar inte tillsammans i vanliga fall, men de har gemensamt att de alla tre jobbar natt. Under natten är bemanningen lägre och endast två personer arbetar åt gången. Om någonting skulle inträffa på Covid-avdelningen så är resurserna mer begränsade, men det ser ingen av dem som ett problem alls.

- Man är ju alltid lite mer utsatt under natten, även i vanliga fall. Men skulle någonting hända så fixar man det, man får ta tag i situationen. Man ska alltid ha vårdtagaren i fokus, säger Birgitta och hennes två systrar håller med.

Frågan om vad systrarna känner när de ser människor som trängs i till exempel affärer och köpcentrum rör upp känslor. De är mycket kritiska till att många struntar i Folkhälsomyndighetens riktlinjer och låter bli att hålla avstånd.

Är det någonting man lärt sig av det här viruset så är det ju att det är så himla lurigt, det tar inte hänsyn till någonting. Jag förstår mig inte på människor som struntar i att hålla avstånd, säger Birgitta.

Annelie berättar att hon har börjat säga ifrån till de som slarvar med avståndet i affären, men det är inte helt oproblematiskt eftersom vissa inte tycker om att bli tillrättavisade.

- Jag har börjat säga ifrån, jag står inte ut med folk som kommer för nära mig. Jag har tröttnat på att vänta på att folk ska börja ta hänsyn. När någon kommer för nära säger jag ”håll ditt avstånd”. Vissa tar inte illa upp alls, men en del gör ju det, säger Annelie.

Ställde upp för varandra

Ingen av systrarna sparar på krutet när de hyllar de andra medarbetarna på Covid-avdelningen. De är speciellt imponerade över att gruppen klarade av att gå från "noll till hundra" och ständigt täcka upp för varandra.

- Blev någon i gruppen sjuk så täckte vi ju upp för varandra, vi tog inte in några vikarier. Dagpersonalen gjorde likadant. Vi var grymt flexibla, det skulle bara fungera, säger Pernilla.

Att helt stuva om till att jobba med människor som drabbats av en så gott som okänd sjukdom, trodde systrarna på förhand skulle bli svårt. De berättar att alla medarbetare gick in med ett öppet sinne och motiverade varandra.

Jag tror det stärkte många av oss. Vi hade ingen erfarenhet av Covid-19 men vi fick det ändå att rulla på. Det fungerade så bra i den här underbara gruppen, trots kort varsel, säger Birgitta.

I mitten på augusti fanns inte längre några fall av Covid-19 bland de enskilda i vård- och omsorgsverksamheten varpå krisledningsnämnden beslutade att avdelningen skulle vara vilande, för att kunna återupplivas om behovet uppstod. När gruppen träffades för sista gången ville de inte riktigt skiljas åt.

- När avdelningen stängde och alla skulle samlas en sista gång, så var det ingen som riktigt ville gå därifrån. Alla satt kvar och pratade länge. Det var en fantastisk grupp och vi trivdes otroligt bra med varandra, säger Annelie.

När den här artikeln skrivs så ökar spridningen av Covid-19 och det finns en risk att Västergårdens Covid-avdelning kan behöva öppna igen. Systrarna tvekar inte en sekund på att ställa upp och jobba på avdelningen om det skulle behövas.

- Absolut! Det är inget snack om saken. Jag skulle inte tveka, säger systrarna som i kör.

- Jag skulle nog tycka att det var värre om jag inte fick hoppa in och hjälpa till igen, säger Pernilla.

Håll i, håll ut och håll avstånd!

Systrarna hoppas inte att avdelningen ska behöva öppna på nytt och vill skicka med en uppmaning till alla som läser det här att fortsätta följa Folkhälsomyndighetens riktlinjer och rekommendationer. En uppmaning som även Degerfors kommun ställer sig bakom.

Jag vill å Degerfors kommuns vägnar rikta ett stort tack till alla medarbetare som gör ett fantastiskt arbete under rådande pandemi. Jag är stolt och beundrar det föredömliga arbete som görs varje dag för att göra skillnad för dem vi finns till för. Jag vill även tacka för det mod som medarbetarna på Covid-avdelningen visat. Vi hoppas att vi inte behöver öppna Covid-avdelningen igen. Vi står rustade för att kunna öppna upp avdelningen igen om behov uppstår och jag känner mig trygg med att vi har en verksamhet med god vård och omsorg, säger Teresa Zetterblad, kommundirektör.

Fortsätt att hålla i, hålla ut och hålla avstånd. Tillsammans bromsar vi smittspridningen.