Invasiva arter

Invasiva främmande arter är växter, djur, svampar och mikroorganismer som avsiktligt eller oavsiktligt flyttats till en ny miljö och som där sprider sig snabbt och orsakar skador på naturen. Det kan vara växter som tränger ut andra växter eller är giftiga, djur som äter upp eller konkurrerar ut andra djurarter eller djur som sprider sjukdomar. De trivs och sprids i Sverige, just därför att de ofta inte har några naturliga fiender som håller dem tillbaka. De kan i värsta fall påverka hela ekosystem just genom sin massförekomst.

Rapportera

Det är till stor hjälp att du rapporterar till myndigheterna när du hittar en invasiv främmande art. Det kan bidra till att stoppa spridningen innan arten har hunnit orsaka någon skada. Rapportera om du hittar dem i naturen till Artportalen via www.invasivaarter.nu Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. eller till Degerfors kommun.

Undvik spridning

Har du smitare i din trädgård? Trädgårdar utgör en stor spridningsrisk för invasiva främmande arter. Importerade, exotiska och spännande växter har lockat trädgårdsentusiaster i alla tider. Bland dem finns tyvärr en del arter som i sin nya miljö sprider sig kraftfullt på bekostnad av andra växter som konkurreras ut. Som trädgårdsägare kan du hjälpa till att stoppa dessa invasiva främmande arter innan de tar sig vidare ut i naturen och orsakar kostbara skador bland annat på biologisk mångfald. Här är en kort information om vad du som har hand om en trädgård ska tänka på.

Tänk på vad du tar hem

Var uppmärksam på vad du köper eller tar emot för växter som är ämnade för din trädgård. Utfyllnadsmassor kan innehålla Invasiva arter. Fråga din växthandlare om råd eller läs mer på Naturvårdsverkets hemsida innan du planterar en okänd växt. Här är några växter du ska se upp med.

Ta bort invasiva främmande arter

Om du upptäcker invasiva främmande arter i din trädgård, ta bort dem så de inte sprids vidare – ju tidigare desto bättre. EU-listade invasiva växter måste du ta bort, men vi rekommenderar dig att även ta bort andra invasiva växter för att förebygga problem i trädgården eller naturen. Var försiktig, för i samband med att man bekämpar dem är risken för spridning extra stor. Se till att få bort hela växten och framför allt de delar som förökar sig – frön och rotdelar. För en del arter, t.ex. parkslide, kan minsta lilla rotdel som blir kvar i jorden bli upphov till en ny planta. Bäst och lättast när det gäller vissa arter, är om man tar bort dem innan de går i blom. Tänk på att vissa frön t.ex. från blomsterlupin kan ligga i jorden i tiotals år och sedan ta fart och gro.

Lägg dem inte på komposten

Endast i undantagsfall bör rester av invasiva främmande växter komposteras. Risken är stor att frön eller andra växtdelar inte förmultnar och kan sprida växten vidare när man använder kompostjorden. Lägg t.ex. inte parkslide i komposten då minsta rotdel kan ge upphov till en ny planta. Frön eller fröställningar av invasiva främmande växter ska inte heller läggas i komposten. Om kompost används ska den vara täckt så att fragment inte kan blåsa iväg och bidra till nyetableringar. En metod är att blöta ner plantorna och lägga dem i en sluten plastsäck för att ruttna.

Resterande trädgårdsavfall slängs på komposten och INTE i naturen.

Transportera i förslutna säckar

Ihopsamlande, förflyttning och transport av växtavfall är högriskaktiviteter vad gäller spridning av invasiva främmande växter. Särskilt stor risk är det om du fraktar det med öppen släpkärra. Tänk i så fall på att ha växterna i väl förslutna säckar så att de inte fröar av sig eller växtdelar ramlar av längs vägen. På kommunens återvinningscentral finns särskild container för invasiva arter.

Invasiva växter i kommunen

Bild på blomsterlupiner

Blomsterlupin (Lupinus polyphyllus)

Blomsterlupinen är mycket spridd i hela kommunen, men kan hejdas lokalt med ihärdiga åtgärder.

Små plantbestånd kan man gräva upp. Vid större bestånd är det enklast med slåtter. Växtmaterialet bör avlägsnas för att förhindra att växtplatsen blir för näringsrik. Bekämpningen av blomsterlupinen tar flera år och måste pågå tills samtliga grobara frön från markens fröreserv är borta.

Bild på jättebalsamin

Jättebalsamin (Impatiens glandulifera)

EU-listad* växt som sprätter iväg sina frön. Flera förekomster i kommunen.

Förhindra att jättebalsamin sprids genom att slå den innan blomning och frösättning. Kom ihåg att ta bort fröställningarna från området eftersom fröna kan eftermogna. Återkom senare under växtsäsongen och även följande år för att ta bort växter som har grott från frön i marken.

Bild på jätteloka

Jätteloka (Heracleum mantegazzianum)

EU-listad* jätteväxt med några bestånd som förekommer i kommunen. Har växtsaft som kan ge brännskador på huden.

Ta bort fröställningar kontinuerligt, under många år till dess att fröbanken i jorden är utarmad. Det är viktigt att se till att fröställningarna inte lämnas kvar i området. Andra metoder är rotkapning och uppgrävning som bör upprepas flera gånger per säsong. Det går också att kväva växten genom att täcka marken på våren. Hantera växtavfall och jord som kan innehålla frön så de inte sprids vidare. Använd skyddskläder och glasögon, då du kan få hudskador av växtsaften.

Bild på parkslide

Parkslide (Reynoutria japonica)

En av de värsta och mest seglivade invasiva främmande arterna i kommunen. Finns några bestånd.

Parkslide är en svår växt att bekämpa. Det krävs ofta en kombination av flera metoder för att få effekt. Ett konstant skördande av växtens ovanjordsdelar under några år, därefter behandling med glyfosfat (gift som bör användas med försiktighet) och slutligen täckning med markduk verkar kunna minska växtens spridning. Det görs enklast när plantan fortfarande är liten. Undvik rotkapning och grävning då det parkslide sprids med rotskott och små fragment av roten. Läs noga på innan du ska bekämpa parkslida för att minska spridningen ytterligare.

Bild på Kanadensiskt gullris

Kanadensiskt gullris (Solidago canadensis)

Kanadensiskt gullris är vanlig i stora delar av kommunen men kan hejdas lokalt med ihärdiga åtgärder.

Det är mycket viktigt att växten inte får möjlighet att sätta frön som kan spridas till omgivningen. Varje planta kan ge upphov till flera tusen frön per år och dessa sprids effektivt med vinden. Det är viktigt att ta bort blomställningarna innan de går i frö. Kanadensiskt gullris är inte lika välkänd som många andra av de besvärligaste invasiva växtarterna och kan blandas ihop med höstgullris, som också är en trädgårdsväxt, samt den lite lägre och inhemska arten gullris.

Bild på gul skunkkalla

Gul skunkkalla (Lysichiton americanus)

Gul skunkkalla är en mycket invasiv, EU-listad* våtmarksväxt som ännu inte finns i kommunen, men som kan dyka upp.

Om du hittar en Gul skunkkalla är det viktigt att rapportera detta. Bestånd av gul skunkkalla inklusive dess rotstammar bör grävas bort direkt, för att förhindra spridning. Inga bitar av rotstammen får lämnas kvar. Mindre rottrådar kan lämnas om de förblir i mörker. Nås de av ljus kan de ge upphov till nya plantor. Bekämpning kan göras under hela växtsäsongen, men bästa tiden är vår och tidig sommar när plantorna fortfarande är små och innan de börjar fröa.

Bild på svarthuvad snigel

Svarthuvad snigel (Krynickillus melanocephalus)

Om du hittar svarthuvad snigel i naturen eller i din trädgård är det till stor hjälp att du rapporterar det till Artportalen och myndigheterna via invasivaarter.nu. Det är viktigt att man med rapporten bifogar bilder av arten. Notera att denna art är sensommar- och höstlevande och hittas nästan aldrig före mitten av juli. Sniglar med svart huvud som hittas tidigare än juli är nästan alltid varianter av andra arter.

Det verkar som att det bästa sättet bekämpa svarthuvad snigel är att plocka upp och avliva dem när de är fullt utvecklade. Kommersiella snigelgift (järnfosfat) fungerar troligtvis men slår också mot andra snigelarter. Bekämpning är troligtvis mest effektiv på senvåren innan de reproducerar sig. Sniglar gillar att lägga ägg i komposter. Släng inte kompostjord eller kompost i naturen. Använd en sluten kompost om möjligt.

Den Svarthuvade snigeln har inte riktigt etablerat sig fullt ut i Sverige, men arten kan förekomma och bli ett problem på sikt.

Sällskapsdjur och akvarier

Det händer att personer som tröttnar på sina sällskapsdjur släpper ut dem i naturen i tron att det är bättre än att avliva dem. Det är en dålig idé. En del djur kan bli invasiva när de hamnat i naturen och andra är inte alls rustade för ett liv ute – det är dessutom förbjudet. Töm heller aldrig ett akvarium i naturen. Fiskar, snäckor och växter riskerar att sprida sig, eller föra över sjukdomar till våra inhemska arter.

*Att en växt är EU-listad innebär att det bland annat är förbjudet att sälja, byta, odla och sprida den. Nationell lista är på gång.

Till toppen av sidan